DANG

Digitalarkivering av Teknologorkester Humpsvakars och Baletten Rumpskakars historier samt verksamhet inför 50 års jubiléet

Bakgrund

Teknologorkestern Humpsvakar firade hösten 2011 ett stort 50 års jubileum. Orkesterns Historiker jobbade hårt med att samla in material, som fotografier, texter, tidningsutklipp mm. för att sedan digitalisera dem till ett digitalt arkiv. Arkivet växte hela tiden och hade fått positiv feedback av så unga som gamla orkestermedlemmar.

Dock fattades ännu en stor del av de personliga historierna, som är en av de viktigaste delarna av orkesterns historia. Vad är det orkestern egentligen går ut på? Framför allt – var det bättre förr?

Målet med projektet

Under årens lopp har orkestern gjort mycket intressanta resor, spelningar och träffat ännu intressantare personligheter. Mycket av orkesterns historia går ryktes vägar, genom ”goda juttun” och roliga berättelser. Varje äldre orkestermedlem fungerar som en levande dagbok. Alla dessa berättelser är svåra att spara och framförallt så finns dessa historier inte nedskrivna. En stor point med berättelserna är även personen som berättar den.

Vad göra? Orkestern bestämde sig för att göra ett stort antal videointervjuer av så väl grundande medlemmar som musikanter från olika årtionden. Videomaterialet av den då aktiva orkestern skulle även användas i Jubileumsshowen på Finlandiahuset.

Genomförande

Intervjugruppen sammanställde tillsammans med äldre orkester- och hedersmedlemmar en lista på personer som skulle intervjuas. Inför varje intervju gjorde intervjugruppen ett botten på vad man skulle prata om, som sedan skickas i förväg till personen i frågan tillsammans med material som piggade upp minnet. På intervjuerna kom alltid att vara på plats minst en person av intervjugruppen, personen som skulle intervjuas samt vid behov en annan äldre orkestermedlem för att hålla intervjuen igång. I vissa fall kom även intervjuer att göras i par.

Intervjuerna kom att gå inpå det dagliga livet inom orkestern och på Teknologföreningen. Även orkesterns inverkan på den finlandssvenska snapsvisekulturen, musik och sång och orkesterns påhittighet togs upp. Dock såg intervjugruppen det som den viktigaste delen att banda in orkesterns olika personligheter och deras ”goda juttun” om orkestern och baletten.

Förutom att intervjua gamla orkestermedlemmar, ville orkestern och baletten även arkivera den nuvarande orkestern och verksamheten; danser/koreografier, plujverksamheten samt andra förberedelser inför jubiléet. Intervjugruppen ville därför ha möjligheten att kunna göra spontanintervjuer, vilket skulle betyda att en kamera som alltid skulle vara ledig till orkesterns bruk skulle hjälpa avsevärt.

Tack vare Auts, fick orkestern ett understöd för att införskaffa en kamera, som kunde användas under hela jubileumsåret för att dokumentera intervjuerna samt verksamheten. Även en del intervjubulla ingick för att locka de svåraste intervjuobjektena. Annan utrustning, som mikrofoner, ljus och utrymmen fick orkestern låna från äldre medlemmar men även från t.ex. Design Factory. Efter jubileumsåret, blev kameran i Teknologföreningens ägo för vidare användning.

Resultat

Orkestern har i sina digitala arkiv sparat för kommande generationer flera, minnesvärda berättelser, intervjuer med grundande medlemmar, vardagsruljans inför 50 års jubileet, videomaterial från utomlandsresor m.m. Projektgruppen gjorde ett stort jobb och såg till att samla in en stor del information – ett arbete som senare kanske skulle ha varit omöjligt att göra. Tack vare entusiasmen av Projektgruppen samt understödet av Auts, finns det unika berättelser kvar, så som mången hört dom berättats tidigare.

Var det bättre för? Det blev ännu obesvarat.